Lilla Ormås

Blommor, fjärilar och fåglar i en skogsglänta är bara helt underbart!
Särskilt när trädgården rymmer fyrahundra olika perenner.
Som blommar från tidig vår till sen höst.

En mans verk under sexton härliga år!
Boken följer årstidens växlingar på Lilla Ormås. Där växterna står i centrum.
Och då speciellt det stora stenpartiet med tvåhundra arter.

Den lilla stugan har varit utgångspunkt för flera spännande romaner. Den mörka skogen är just mörk på natten.

                                                               Men när solen skiner är gläntan en idyll utöver det vanliga. 

Kungsparken om våren

Drygt femtio år i samma stad har satt djupa spår.
Det är en viss skillnad på att vara tjugoett och sjuttioett år.
Är det möjligt att få plats med femtio levnadsår på nittiosex
sidor i en fotobok med mycket text?

Egentligen inte. Men det gäller som alltid att prioritera.
Vissa typiska miljöer måste bara vara med.

Som första jobbet i det jättelika posthuset.
Botaniska, Trädgårdsföreningen och Polketten.
Vackra hus i olika stilar och några egna inte fullt så vackra.
Residenset, Kronhuset och Ostindiska. Det är förstås svårt att glömma Saluhallen, Feskekörkan och Avenyn med Götaplatsen.

Varför räkna upp alla stadens sevärdheter och smultronställen?
Alla vet väl redan var de finns. 

Renar i Rapadalen

Orden räckte inte till. Varken dikter eller betraktelser förmådde matcha bilderna.

Tio vandringar i Sarek har satt outplånliga spår i alla sinnen.
En blick i boken, så hörs jåkkarnas typiska, nästan föraktfulla dans nerför fjällsidorna.

Midnattssol över Rapaselet. Säkert landets förnämsta vildmarkstavla.
Turkosfärgade sjöar, snöklädda fjäll och mäktiga glaciärer.
Allt storslaget och imponerande! 

Komma till ro i sovsäcken i det lilla tältet vid en porlande jokk. Vilken obeskrivlig lycka!

Sjön Ören i Ödenäs

Fotoböcker blir ofta lite väl glättiga. Kanske lite skrytsamma.
Men en fotobok skildrar var och ens stora intresse. Inte sällan barn och barnbarn.

Men boken Naturnära är en enda stor lovsång till naturen! Främst mäktiga barrskogar och glittrande sjöar.
Men också de människor som bodde i trakterna för länge sedan.

Nu återstår inte så mycket av torpen. Ofta en samling stenar och som tur är en liten skylt med den siste brukarens namn.
Hembygdsföreningen har gjort ett stort arbete i arkiv och skogar.

Det fanns alltid stigar mellan torpen. De håller tyvärr på att växa igen. Snart har skogen tagit över all förlorad mark.
I Naturnära finns många minnen kvar! 

Peterskyrkan i Rom

Kan en synskadad person ha någon som helst behållning av världens kanske förnämsta kulturarv?

Den frågan var verkligen berättigad innan bokningen. Med ingående studier innan resan och med en förträfflig guide blev svaret ett glatt ja! Suddiga konstverk blev levande på något förtrollande sätt.
Synen är självklart viktigt. Men andra sinnen skärper sig lite extra.

De fina bilderna inspirerade mig att sätta egna ord till dem.
Och det fanns ingen möjlighet att överdriva!
Allt var helt fantastiskt även med grumliga ögon.

Milano, Florens, Rom, Venedig, Capri och Pompeji. Och sist men inte minst Sicilien.

En rutinerad byggare stod helt förstummad inför tvåtusenåriga byggnadsverk!

Rapaälven

Noggranna förberedelser, bra utrustning och god kondition.
Räcker det för tre strapatsfyllda ensamvandringar i vildmarken?
Sarek kräver betydligt mer av vandraren. Varav sunt förnuft är det absolut viktigaste.
Hade han det? Nej, han tog oförlåtliga risker. Vadning över svåra vattendrag, Passage över osäkra snöbryggor, Vandring i dimma på snöfält och glaciärer och försök att ta sig igenom oländiga videbälten. Trötthet och vidrigt väder är en svår motståndare i fjällen.
Han kom hem levande från de tre expeditionerna. Fullmatad med bilder och intryck.
Bokens titel känns helt rätt.

Tarradalen

Det fanns pionjärer som var långt före dagens fjällvandrare. Som behövde bärare till sina expeditioner.
Den mest kände av alla var självklart Carl von Linné år 1732.

Paret beslöt att följa blomsterkungen i hans fotspår. För att se och undersöka unika fjällväxter.
Liksom Linné startade de vandringen i Kvikkjokk.
Denna unika fjällby vid vägens ände. Där den orörda fjällvärlden tar vid.
Det blev en strapatsrik vandring med många spännande örter utmed färdvägen.
Men bergen gjorde ett minst lika stort intryck på paret. 

Sarek

Det är lätt att bli inspirerad av vacker natur!
Han var onekligen en naturälskare, som fick sinnesro i skogen.
Men de höga fjällen lockade alltid mest.
Den karga naturen där både växter och djur kunde leva.
Orördheten och vildmarkskänslan. Kändes både otrolig och nästan bedövande.
En lovsång till fjällvärlden har många verser med tillhörande bilder.
Nittiosex sidor med betraktelser från den korta sommaren i Sarek.
Blommor, fåglar, renar, samer, pionjärer, fjällvandrare och inte minst en underbar natur!

Tumleberg

Född under brinnande krig. På landet i det neutrala Sverige. Barn på fyrtiotalet och tonåring på femtiotalet.
Det var väldigt många år sedan. Men förvånansvärt många detaljer finns kvar i minnet.
Föräldrarna ägde ingen kamera. Så bilderna från den tiden är få. Men berättelserna är både långa och ganska detaljerade.
Västgötabanan var samhällets nav. Vara med all tänkbar service en mil bort och Göteborg tio.
Men det lilla samhället hade tre speceriaffärer, chark och kondis. Alla i samhället var egna företagare. Och barn och ungdomar var aktiva i olika föreningar.
Nu är byn en sovstad till Göteborg. Levnadsvillkoren har förändrats radikalt.
Kanske barn och ungdomar är lika lyckliga nu. Som på det expansiva femtiotalet. 

En järntacka från Bergslagen

Varför ställde man inga frågor till sina föräldrar? Hur de hade det som unga? Var de träffades och blev kära? Hur de tänkte sig framtiden tillsammans?
Mor skulle självklart vara hemmafru. Laga mat, städa, handla och handarbeta.
Men far ville bli egen företagare. Kanske det var en ren tillfällighet att han blev bysmed efter praktik i Vedum.
Han köpte en sotig smedja med inventarier och satte igång.
Bönderna i trakten hade saknat en yrkesskicklig smed.
Boken handlar om hans liv i smedjan, men också som uppfinnare på en närliggande industri.
Liksom stångjärnets väg från malm till smedens städ. 

Kungsparken

En berättelse med kvällsbilder med utgångspunkt från en synskadads dimmiga blick.
Han låg som alltid i sängen och funderade. Livet var onekligen orättvist. Han var full av energi, men den dåliga synen hindrade nästan allt.
Men fanns det kanske något positivt halmstrå att gripa efter? Han älskade ju fysiska aktiviteter. Men där satte ryggen hinder i vägen.
Det går ju att drömma om ett mer aktivt liv.
Varför inte söka efter spännande motiv och skriva om dem. Paret gick ut med kamera och stativ under några kalla vinterkvällar.
De fann fina motiv nästan överallt. Bara att sätta text på de vackra bilderna.
Nu lekte plötsligt livet!